Vem är Mikael Wahlforss
Mikael Wahlforss är författare, regissör och filmproducent. Han utexaminerades från Konstindustriella högskolans filmlinje 1970 och från Helsingfors universitet 1972 (pol.mag.) där han hade allmän statslära som huvudämne. Tillsammans med vänner startade han Epidem och från och med mitten av 1980-talet har han lett produktionsbolaget.
Mikael Wahlforss har skrivit och regisserat många dokumentärfilmer samt pjäser för TV, radio och teater. Han har initierat och producerat animerade filmer för barn. Han skrev och illustrerade tillsammans med Kurt Gripenwald en pamflettbok om reklam, ”Mainonnan pilvilinnat”. I en diktbok, ”Den svarta vägen”, skildrade han sina upplevelser i Latinamerika. Hans historiska roman ”Valentin” utkommer hösten 2021.
https://www.scriptum.fi/valentin
https://svenska.yle.fi/a/7-10011976
Med gerillan i El Salvador
Wahlforss långvariga intresse för motståndet mot auktoritära regimer – diktatorer kallar ofta sina motståndare ”terrorister” – väcktes under inspelningen av "I maktens skugga", en stort upplagd tredelad serie om Latinamerika. Han knöt kontakter med representanter för motståndsrörelser i Centralamerika och under de följande åren gjorde han filmer om inbördeskrigen i Nicaragua, El Salvador och Guatemala. I Nicaragua lärde han känna den svenska dokumentärfilmaren Peter Torbiörnsson (nu aktuell med dokumentärfilmen ”Ninosca”) och tillsammans vandrade de i två månader med gerillan i El Salvador, med filmen ”De brända husens land” som resultat. I dokumentären "Dagens rubrik: Guatemala" visade han att en amerikansk militärinstruktör undervisade i Guatemalas kadettskola; uppgiften blev en förstasidesnyhet i Washington Post och kom som ett inslag i CBS-kanalens kvällsnyheter. Wahlforss’ tre filmer om Guatemala användes sedermera som bevismaterial i rättegången mot general Efrain Rios-Montt, när diktatorn dömdes för folkmord och brott mot mänskligheten.
Så småningom utvecklades Epidem till att bli den största producenten av dokumentärfilmer i Norden, utanför TV-kanalerna. Bolaget producerade flera dokumentärfilmares, t.ex. John Websters och Visa Koiso-Kanttilas, första långa dokumentärfilmer. Flera tiotals inhemska och utländska regissörer har fått möjligheten att förverkliga sina ambitiösa projekt genom Epidem, bland dem Amos Gitai, Pirjo Honkasalo, Markku Lehmuskallio, Kiti Luostarinen och Chris Marker.
Fiktion och animation
Förutom dokumentärfilmer har Wahlforss skrivit och regisserat fiktiva filmer, t.ex. ”Espanjankävijät” 1980, om fyra finska veteraners upplevelser som frivilliga i den internationella brigaden i det spanska inbördeskriget, och August Strindbergs pjäs ”Fröken Julie”, som han omarbetade till en filmversion med en svart Jean och en vit Julie; pjäsen filmades i apartheid-tidens Sydafrika.
Wahlforss producerade jämsides med produktionen av dokumentärfilmer animationsfilmer med olika tematiska innehåll. I mitten av 1990-talet beslöt han att Epidem i fortsättningen skulle rikta in sig på tankeväckande animationsserier för barn. Wahlforss utvecklade koncept, idéer och ämnen till långa animerade serier som Epidem sedan samproducerade med finländska och internationella animationsstudior.
Priser och utmärkelser
Wahlforss har under årens lopp fått många priser för sina filmer och sin verksamhet. 2009 gav DocPoint-festivalen i Helsingfors Apollo-priset åt Epidem och Wahlforss blev utnämnd till DocPoints hedersmedlem. 2011 mottog han priset Pikku Karhu vid Uleåborgs internationella barn- och ungdomsfestival "för hans långvariga arbete till förmån för högklassiga barnfilmer och barnprogram".
Biografi
Mikael Wahlforss växte upp i Grankulla, en förort till Helsingfors, och gick i Grankulla samskola där han var konventsordförande två år i följd. Han startade bl.a. en konstklubb och organiserade flera gemensamma fester tillsammans med andra konvent i Helsingfors, bland annat en uppskattad maskerad. Han deltog i Svensk Ungdom, en tidning gemensam för de svenskspråkiga konventen och var ordförande för FISK, Finlands svenska konventstidningsförbund. Han var en ivrig fotograf och erhöll bl.a. priset för bästa nordiska färgbild i den svenska tidningen FOTOs årliga fototävling. Han fick två konstverk med på De ungas utställning. Hans mor höll danskurser för ungdomar och från det han fyllt tolv år var han hennes assistent, ända tills han började studera.
Wahlforss gick på Konstindustriella högskolans linje för foto- och film (numera Aalto-högskolan). Redan medan han ännu var filmstuderande antog Svenska TV-teatern hans manuskript till en TV─film, "Tom M'Abako", 52 minuter, som han regisserade. Tillsammans med Kai Salminen, Eva Janikova, Kurt Gripenwald, Matti Penttilä och Pirjo Honkasalo startade han Epidem─gruppen som producerade samhällsengagerade dokumentärfilmer och animationsfilmer – gruppen ombildades till ett aktiebolag 1974 med Kai Salminen och Mikael Wahlforss som aktionärer. Gruppen skaffade sig professionell filmutrustning: två 16 mm kameror, magnetofoner, lampor, ett klippbord och ett animationsbord. Bland annat fungerade Wahlforss och Salminen som Gösta Ågrens filmgrupp när han spelade in en 70 minuter lång dokumentärfilm på Island. Wahlforss och Kai Salminen gjorde flera filmer för Yle:s svenska avdelning, bland dem en dokumentär på Grönland och filmen "Kliniken", baserad på en novell av P.C.Jersild som vann Prix Futura i Berlin. Från och med slutet av 1980–talet har Epidem letts av Mikael Wahlforss tillsammans med hans hustru Jaana Wahlforss.
Parallellt med filmstudierna började Wahlforss läsa statslära och mediakunskap i Helsingfors universitet. I samarbete med Kurt Gripenwald och med stöd av Tammerfors universitet gjorde han en innehållsanalys av TV─reklamer, som också resulterade i den polemiska boken "Mainonnan pilvilinnat" (Reklamens luftslott, 1973, publicerades i förlaget Otavas Suunta–serie). Som ämne för sin pro gradu–avhandling valde Wahlforss folkomröstningen i Sverige om en övergång till högertrafik och om omröstningens förhållande till den demokratiska beslutsprocessen. Den svenska folkomröstningen resulterade i ett klart nej med 83% av röstarna som var emot en övergång till högertrafik. Emellertid startade regeringen i all tysthet en jättelik statlig informationskampanj till förmån för högertrafik; kampanjen planerades av Sveriges skickligaste media experter och bekostades av skattebetalarna. När Sverige sedan gick över till högertrafik några år senare stödde 76 procent av Sveriges befolkning enligt gallupundersökningar övergången.
Under studietiden skrev Wahlforss filmkritik i Studentbladet och Nya Pressen. Han engagerade sig i u–landsfrågor och var ordförande för föreningen INSO–International Solidarity, där han fick till stånd ett samarbete mellan Nylands Nation, Svenska Handelshögskolans elevkår och Ateneum. Man samlade ihop en betydande summa pengar för grundandet av ett informationscentrum vid Skillnaden i Helsingfors, bl.a. genom ett stort jippo i Tekniska högskolans studentkårs lokal Urdsgjallar. Hela utrymmet dekorerades av den första årskullen av konststuderanden i Ateneum, man auktionerade ut affischer och mängder av artister uppträdde gratis till förmån för föreningens målsättning. Emellertid stupade INSO-projektet på att Ateneums elevkår övertogs av taistoiter, som beslöt sig för att dra sig ur projektet. INSO skänkte sedan de insamlade medlen till Emmaus.
Verksamhet som manusförfattare, regissör och producent av dokumentärfilmer
1973 begav sig Wahlforss och Salminen till Chile för att under fem månader dokumentera hur en demokratiskt vald latinamerikansk regim med vänstermajoritet fungerade. Det var redan då uppenbart att konflikten mellan president Allendes vänsterregering och den USA-stödda oppositionen förr eller senare kunde leda till en statskupp. Resans resultat blev två dokumentärer: ”Chile ennen vallankaappausta” (Chile före statskuppen) och en lång fiktiv pjäs för Svenska TV─teatern "Operation Djakarta". Resan ledde till att Epidems varumärke i många år blev dokumentärer om Latinamerika. 1978 producerade Epidem en stort upplagd tredelad serie om behovet av en jordreform, om militärdiktaturerna och om motståndet. Serien ”I maktens skugga”, 3 x 52 minuter, spelades in i de flesta av Latinamerikas länder, från Mexiko i norr till Argentina i söder. Filmerna fick utomordentlig kritik och blev en internationell framgång. Biografversionen av serien hette "Den inre fienden".
Epidem utsågs att producera Finlands officiella film för FN:s Kvinnoår 1975. Filmen var uppdelad i två delar varav Wahlforss skrev och regisserade avsnittet om kvinnans villkor i fattiga länder, "Asha - kvinna i Tanzania", medan Kai Salminen gjorde en film om kvinnans roll som arbetstagare i ett industriföretag i Finland. Epidem valdes följande år till producent av Finlands officiella film för FN:s Habitat-konferens.
1979 producerade Wahlforss, Kai Salminen och Henrik Ohlström en sexdelad TV-serie, "Längre, högre, snabbare", om bakgrunden till elitidrott: "En sund själ i en sund kropp" (om doping och "vetenskaplig" träning), "Olympiarörelsen och politik" (om förhållandet mellan elitidrott och politik), "Penningspelet" (om sport och ekonomi), "Dessa präktiga kvinnor" (om bristen på jämlikhet inom idrotten), "Ögontjänarna" (om toppidrottens beroende av media) och slutligen "Vägarnas gladiatorer" med cykeltävlingen Tour de France som en illustration av de tidigare filmernas argumentation. Salminen regisserade filmen om idrott och politik medan Ohlström dokumenterade Tour de France; Wahlforss regisserade och övervakade klippningen av de fyra övriga filmerna. Flera av den tidens legendariska idrottsmän, såsom Pelé, Michel Platini, Roger Bannister, Bernard Hinault, Björn Borg och Lasse Virén, medverkade i filmerna. Serien vann pris och visades i många länder.
I Centralamerika pågick inbördeskrig i Nicaragua, El Salvador och Guatemala. Under inspelningen av "I maktens skugga" hade Wahlforss fått kontakter med representanter för motståndsrörelser i respektive land och under de följande åren gjorde han filmer i alla tre länder. I Nicaragua regisserade och fotograferade han kortfilmen "Familjen är värst – Nicaragua", där han bland annat fick en unik intervju med den fruktade diktatorn Anastasio Somoza. I Nicaragua lärde han känna den svenska dokumentärfilmaren Peter Torbiörnsson och tillsammans vandrade de i två månader med gerillan i El Salvador, resultatet blev filmen: ”De brända husens land”. Wahlforss gjorde en prisbelönt dokumentärfilm om Peter Torbiörnsson, "Äventyrarens samvete", som samtidigt handlade om dokumentärfilmandets etik.
Wahlforss intresserade sig för inbördeskriget i Guatemala och gjorde under flera års tid tre långa dokumentärer om orsakerna till konflikten och om militärdiktatorernas hänsynslösa framfart: "Bepansrade dagdrömmar" (om de groteskt stora klasskillnaderna i Guatemala) "Dagens rubrik: Guatemala", (om regimen ledd av General Efrain Rios-Montt). I filmen visades bl.a. att en amerikansk instruktör undervisade i kadettskolan i motsats till vad USA gjorde gällande (uppgiften blev en förstasides nyhet i Washington Post och ett avsnitt ur filmen kom som ett inslag i CBS-kanalens kvällsnyheter). Den tredje filmen, "Stalag Guatemala", granskade den etniska utrensningen där befolkningen i hela byar med indianbefolkning utplånades. Filmerna om Guatemala användes sedermera som bevismaterial i rättegången mot Rios-Montt, som dömdes för brott mot mänskligheten och för folkmord. I april 2011 visades alla tre filmer i Guatemalas presidentpalats i huvudstaden – nitton år efter inbördeskrigets slut – i samband med festivalen Justicia, Memoria y Verdad (Rättvisa, minne och sanning) och filmerna turnerade sedan runt i landet.
Wahlforss regisserade ett uppmärksammat porträtt av Oliviero Toscani, mannen bakom företaget Benettons kontroversiella reklamaffischer vilka bland annat visade offer för maffian på Sicilien och en blodstänkt uniform av en död soldat i Bosnien. Förutom dokumentärfilmer skrev och regisserade Wahlforss också fiktiva filmer såsom ”Espanjankävijät” 1980; filmen rekonstruerade fyra finska veteraners upplevelser som frivilliga i den internationella brigaden i det spanska inbördeskriget; filmen visades också på biograf. 1986 omarbetade och regisserade han August Strindbergs pjäs Fröken Julie i en sydafrikansk filmversion, "Miss Julie", med en svart Jean och en vit Julie. Inspelningen skedde i Sydafrika under apartheid–tiden i samarbete med The Baxter Theatre. Filmen erhöll bl.a. Räv–priset i Finland.
1990 initierade och ledde Wahlforss ett projekt, VISINFO, och fick det finländska miljöministeriet, utrikesministeriet, trafikministeriet och diverse organisationer såsom posten, att finansiera en serie på sju filmer om miljö "Mahdollinen mailma" (En möjlig värld). Serien visades av Yle och distribuerades av Undervisningsstyrelsen
Så småningom utvecklades Epidem till att bli den största producenten av dokumentärfilmer i Norden utanför TV-kanalerna. Flera dokumentärfilmare, såsom John Webster och Visa Koiso-Kanttila, gjorde sina första filmer producerade av Epidem. Wahlforss tog initiativet till ett samarbete mellan norska Motlys (Sigve Endresen), danska Film & Lyd (Thomas Gammeltoft) och Epidem – sammanslutningen, som gick under namnet Nordok, finansierade och producerade under flera års tid ett antal ambitiösa dokumentärfilmer. Flera tiotals inhemska och utländska regissörer har fått möjligheten att förverkliga sina projekt genom Epidem. Av kända regissörer vilkas filmer producerats av Epidem kan nämnas Pirjo Honkasalo, Chris Marker, Amos Gitai, Markku Lehmuskallio och Kiti Luostarinen.
Verksamhet som kreativ producent: animationsfilmer
Wahlforss hade under årens lopp initierat och producerat animationsfilmer med tematiska innehåll, såsom Camilla Mickwitz' sexdelade serie "Emilia" där han föreslog för Mickwitz filmernas ämnen. I mitten av 1990-talet beslöt han och Jaana Wahlforss att Epidem i fortsättningen skulle rikta in sig på produktion av tankeväckande animationsfilmer för barn. Idén var att utveckla koncept och idéer och sedan samproducera filmerna med olika finländska och internationella animationsstudior. Wahlforss producerade sammanlagt 36 kortfilmer om den Gula Giraffen (idé, manus och regi Jaana Wahlforss/grafik och regi Antonia Ringbom) där varje del innehöll en dikt. Serien erhöll bl.a. internationella Unicefs pris. Han utvecklade figurerna och innehållet för serien ”Hydronauterna” med 26 filmer om havsmiljö – serien fick tyska miljöministeriets och Kinderkanals miljöpris ”Goldenen Grasslöwe". Serien ”Red Caps”, 26 halvtimmesfilmer, handlade om en tomtepatrull som hjälpte barn runt om i världen att lösa problem. Filmerna handlade om miljöskydd, tjuvskytte, barnarbete eller korruption; som medproducent deltog bl.a. den tyska kanalen RTL. Serien ”Spirello”, 26 musikvideor, riktade sig till unga förskolebarn och tog på ett skojigt sätt upp frågor såsom hur man borde uppföra sig eller betydelsen av vänskap. Serien ”Noksu”, 64 avsnitt, baserade på Mikko Kunnas' figurer, riktade sig också de till de yngsta tv-publiken. Filmerna handlade om solidaritet, om vikten att hjälpa varandra, om onödiga rädslor och om vardagliga frågor som bordsskick. Epidem har också, med stöd av bl.a. Svenska Yle , Svenska kulturfonden och Konstsamfundet, producerat tre längre animerade barnfilmer av Jaana Wahlforss, vilkas syfte är att popularisera och skapa intresse för konst.
De flesta av Epidems filmer – dokumentärfilmer och animationsfilmer – har fått en vid inhemsk, nordisk och internationell spridning, framför allt via tv–kanaler. Filmerna har visats vid otaliga festivaler. Tammerfors filmfestival antog långa dokumentärer till en egen inhemsk tävlingsserie efter en seg lobbyverksamhet av Wahlforss.
Tack vare Wahlforss’ internationella kontaktnät har Epidem fått möjligheten att delta i internationella samproduktioner och på det sättet erhålla finansiering till filmerna från olika internationella källor. Epidem har många gånger erhållit individuella stöd från EU:s Media fond och två gånger fått EU:s Medias s.k. Slate Funding (stöd för flera projekt på samma gång).
Verksamhet som författare
Wahlforss skrev tillsammans med Kurt Gripenwald en kritisk pamflett om förhållandet mellan reklam och konsumtion/miljöproblem (Otava 1975)
1982 vann Wahlforss första priset i Svenska ungdomsförbundets (FIDRA - Finlandssvensk dramatik) manustävling för sitt manuskript ”Apsvansarna” (som han regisserade i en tv-version för TV1).
Han gav ut diktboken "Den svarta vägen, anteckningar från tre inbördeskrig" (Söderströms 1983).
Han skrev pjäsen "En strålande tid", 1986, (och regisserade pjäsen för Svenska teaterns miniscen).
Han skrev för Radioteatern hörspelet "Ubåt Günther svarar inte" (och regisserade pjäsen som valdes till Yles bidrag till Prix Italia 1988 där det fick ett hedersomnämnande).
Han skrev ”Valles år” som fick Finlandia–manuskripttävlingens hederspris (manuskriptet resulterade senare i långfilmen ”Iris”, manusbearbetning: Annina Enckell, regi: Ulrika Bengts).
Han har skrivit en roman, ”Valentin”, som utkommer 2021 på förlaget Scriptum.
Annan verksamhet
Wahlforss planerade tillsammans med Kurt Gripenwald utställningen "Kvinna i media" på Hanaholmen 1975 under FN:s Kvinnoår.
Wahlforss var medlem av internationella Unicefs Animation Consortium ("Barnets dröm" ur serien Solen är en Gul Giraff var Finlands bidrag till Unicefs internationella distributionsprojekt "Barnens TV–dag").
Wahlforss var i många år med i styrelsen för PAND – konstnärer för fred (ordförande Harry Belafonte och finländsk ordförande Henrik-Otto Donner). Wahlforss föreslog och producerade filmen, "Fredståget" (regi: Kim Weckström) som dokumenterade PANDs projekt där hundra konstnärer åkte runt på ett tåg i Finland; tåget stannade på ett tiotal orter där konstnärerna deltog i olika evenemang.
Wahlforss ansvarade tillsammans med Lea Launokari för teatern/utställningslokalen/biografen Kino Cabarets verksamhet vid Femkanten i Helsingfors. Projektet var ett samarbete mellan Epidem och KOM-teatern. Verksamheten fortsatte i ett par år tills KOM måste dra sig ur projektet av ekonomiska skäl.
Wahlforss gjorde tillsammans med Joe Davidow och Matti Saartamo en kabaréföreställning ”Obsessions” på Gamla studenthuset.
Wahlforss var Finlands representant i EU:s första MEDIA─programs dokumentärfilmssektion.
Wahlforss tog initiativet till Dokumentärgillet, tillsammans med Jenny Westergård; föreningen har bl.a. startat DocPoint-festivalen i Helsingfors.
Wahlforss deltog i grundandet av föreningen Finnanimation och var under många år verksam i dess styrelse.
Priser och utmärkelser
Statens kvalitetspris: Tom M'Abako,1969
Prix Futura i Berlin: Kliniken, 1972
Pris vid filmfestivalen i Havanna: I maktens skugga, 1978
Statens kvalitetspris: I maktens skugga/Den inre fienden,1978
Telvis–priset: I maktens skugga, 1978
Statens kvalitetspris: Längre, högre, snabbare, 1979
Telvis–priset: Längre, högre, snabbare, 1979
Statens kvalitetspris: Espanjankävijät, 1980
Statens kvalitetspris: De brända husens land, 1981
Statens kvalitetspris: Celebration, 1982
Statens kvalitetspris: Bepansrade dagdrömmar, 1983.
Pris vid Tammerfors filmfestival: Dagens rubrik: Guatemala, 1983.
Pris vid Tammerfors filmfestival: Stalag Guatemala, 1984
Fidra – Finlandssvensk dramatik, första pris, Apsvansarna, 1985
Pris vid Tammerfors filmfestival: Äventyrarens samvete, 1986.
Statens kvalitetspris: Fröken Julie, 1986.
Rävpriset: Fröken Julie, 1986
Prix Italia 1988: hederspris Ubåt Günther svarar inte, 1988
Finlandia-manuskripttävlingens hederspris: Valles år (resulterade sedermera i långfilmen Iris)
Pikku Karhu–tunnustuspalkinto: "För hans långvariga arbete till förmån för högklassiga barnfilmer och barnprogram", POEM/Uleåborgs internationella barn- och ungdomsfestival, 2011.
Dokumentärgillets hedersmedlem.
DocPoint–festivalens hedersmedlem
Konstindustriella högskolans (Aalto universitetets) hedersmedlem 2010
Priser givna till Epidem (urval)
Epidems dokumentärfilmer har vunnit många priser vid olika festivaler i Finland och utomlands, såsom Eco Film och Årets bästa nordiska dokumentärfilm (utsedd av de nordiska public broadcasting tv-kanalerna). Under åren 1995 – 1999 fick Epidems filmer 3 gånger priset för bästa dokumentärfilm vid Tammerfors filmfestival och dessutom Risto Jarva-priset. Under åren 1986 – 1999 fick Epidem statens kvalitetspris 12 gånger.
Här några exempel på ytterligare priser:
Vuoden Kiila–priset, 1980
Unicefs pris (Finland) för serien Barnens rättigheter, 1993
Silver Pulcinella för serien Solen är en Gul Giraff, Jaana Wahlforss/Antonia Ringbom, 1997
Unicefs (internationella) pris för serien Solen är en Gul Giraff, Jaana Wahlforss/Antonia Ringbom 1997
Goldenen Graslöwe, Tysklands miljöministerium och Kinderkanal för serien Hydronauterna , 2004
DocPoint–festivalens Apollo-pris, 2010
https://yle.fi/uutiset/3-6131882
Filmografi
Fiktionsfilmer
Tom M'Abako. Manuskript och regi, 58 min, 1969
Kliniken. Manuskript och regi tillsammans med Kai Salminen, 35 min, 1972
Operation Djakarta. Manuskript och regi tillsammans med Kai Salminen, 58 min, 1975
Från kris till kris. Manuskript och regi (efter en novell av P.C.Jersild) tillsammans med Kai Salminen, 58 min, 1975.
Espanjankävijät. Manuskript och regi, 66 min, 1980.
Celebration, Manuskript och regi, 13 min, 1982.
Apinanhännät, Manuskript och regi, 72 min, 1985.
Miss Julie. Manuskript och regi (efter August Strindbergs
pjäs, filmad i Sydafrika), 59 min, 1986.
Ingen återvändo, Manuskript och regi (efter en romanen "Sand" av Ulla-Lena Lundberg), 70 min, 1989.
Dokumentärfilmer
Suomi – tuhansien suunnitelmien maa. Manuskript och regi, 30 min. 1968.
Tivoli. Manuskript och regi tillsammans med Kai Salminen, 28 min, 1970.
Regatta. Manuskript och regi tillsammans med Kai Salminen, 30 min, 1970.
Bruksorten. Manuskript och regi tillsammans med Kai Salminen, 28 min, 1970.
Ammassalik – by på Grönland. Manuskript och regi tillsammans med Kai Salminen, 35 min, 1971.
Chile ennen vallankaappausta. Manuskript och regi tillsammans med Kai Salminen, 2 x 30 min, 1973.
Asha – kvinna i Tanzania. Finlands officiella film för FNs Kvinnoår. Manuskript och regi, 28 min, 1975.
Ingen genväg till utveckling. Finlands officiella film till FNs Habitat-konferens. Manuskript och regi tillsammans med Kai Salminen, 28 min, 1976.
I maktens skugga. Manuskript och regi tillsammans med Kai Salminen, 3 x 52 min, (biografversion Den inre fienden, 90 min, 1978)
Längre, högre, snabbare. Manuskript tillsammans med Kai Salminen och Henrik Ohlström). Regi av 4 av filmer, 6 x 52 min, 1979: En sund själ i en frisk kropp (regi)
Olympiarörelsen och politik
Penningspelet (regi)
Dessa präktiga kvinnor (regi)
Vägarnas gladiatorer
Ögontjänarna (regi)
Perhe on pahin (Familjen är värst) - Nicaragua 1979. Manuskript och regi, 30 min. 1979.
Väli-Amerikka – Yhdysvaltojen takapiha, Medverkade i manuskriptarbetet, 50 min, 1979
De brända husens land. (El Salvador) Idé och regi tillsammans med Peter Torbiörnsson, foto, 1981
Vems makt, vems ära? Manuskript, delvis regi, 56 min, 1981.
Bepansrade dagdrömmar. Manuskript och regi (Guatemala), 47 min, 1983.
Fredståget. Delvis manuskript, delvis fotografi, 50 min, 1986.
Dagens rubrik: Guatemala. Manuskript och regi, 47 min, 1983.
Pelko. Manuskript och regi tillsammans med Sakari Rimminen, 9 min, 1983.
Jänis istuu maassa. Manuskript och regi tillsammans med Sakari Rimminen, 9 min, 1983.
Stalag Guatemala. Manuskript och regi, 47 min, 1984.
Äventyrarens samvete. Manuskript och regi, 57 min, 1986
Aids ei tee poikkeuksia. Manuskript och regi, 40 min, 1987.
Tappakaa kaikki. Manuskript och regi tillsammans med Marja Pensala, 18 min, 1989
Benettons värld. Manuskript och regi, 50 min. 1997
De älskande i San Fernando, 88 min. 2001 Produktion tillsammans med Göta Film (manus & regi Peter Torbiörnsson) i filmen användes en del material inspelat för Epidems tidigare filmer, materialet utnyttjades också i Torbiörnssons film Ninosca, 2021.
Animationsfilmer
Animationsfilmer och animerade serier där Mikael Wahlforss har utvecklat koncept och/eller figurer och innehåll samt ibland deltagit i manusarbetet och/eller i planerandet av storyboarden samt varit kreativ producent för filmerna/serierna:
Leva sitt liv. Manuskript. Grafik, animation och regi Camilla Mickwitz, 10 min. 1977
Anu och luftballongen. Manuskript, grafik och regi: Birgitta Wegelius, 12 min, 1978
Anu och den ensamma byråkraten, 1979, 14 min. Manuskript, grafik och regi: Birgitta Wegelius
Kari ja Marja. Manuskript, grafik Heikki Paakkanen, animation Antti Kari 12 min. 1979
Sebastian Supergood. Manuskript, grafik och regi: Heikki Paakkanen, animation: Antti Kari, 13 min. 1979
Maan korvessa. Manuskript, grafik, animation och regi: Elina Katainen. 13 min. 1979.
Alone together. Heikki Paakkanen, 13 min. 1980
Silta. Manuskript, grafik och regi: Marjut Rimminen. 8 min. 1980.
Vain vaatimalla, Heikki Paakkanen/Antti Kari. 10 min. 1981
Emilia. Filmernas ämnen och koncept av Mikael Wahlforss. Manuskript, grafik och regi: Camilla Mickwitz.
6 x 13 min. 1981.
Emilia och äppelmoset
Emilia och tvillingarna
Emilia och tre tanter
Emilia och lyckan
Emilia och kung Oscar
Emilia och dockan
Laplandshistorier. 3 x 10 min. 1981-82
Det stora fiskafänget. Manuskript Outi Nyytäjä, grundar sig på berättelser av Samuli Paulaharju. Regi och grafik av Peik Bäckström, enligt tavlor av Andreas Alariesto.
Trolltrumman. Manuskript Outi Nyytäjä, grundar sig på berättelser av Samuli Paulaharju. Regi, grafik och animation av Peik Bäckström.
Gumman och björnen. Manuskript Outi Nyytäjä, grundar sig på berättelser av Samuli Paulaharju. Regi, grafik och animation av Peik Bäckström
Fiilis. Manuskript och regi Elina Katainen. 10 min. 1982.
Mimosa. Manuskript, grafik och regi: Camilla Mickwitz, 26 min. 1982
Solen är en Gul Giraff. Idé och manuskript: Jaana Wahlforss, grafik: Antonia Ringbom, regi: Jaana Wahlforss/Antonia Ringbom, 10 x 5 min. 1998.
Red Ribbon, Idé och regi: Marjut Rimminen, 1 min.10 sek. (Epidem donerade filmen till internationella Unicefs informationsmaterial om HIV/Aids)
Gula Giraffens djurhistorier. Idé och manuskript: Jaana Wahlforss, grafik: Antonia Ringbom, regi: Jaana Wahlforss/Antonia Ringbom, 26 x 7 min. 2006,
Hydronauterna, Idéer, figurer och koncept samt filmernas ämnen. En samproduktion med studiorna Toons"N"Tales och Millimages. Vunnit bl.a. tyska miljöministeriets pris ”Goldenen Grasslöwe”. Med stöd av bl.a. Finlands miljöministerium, 26 x 13 min. 2004.
Spirello, Delvis idéer, koncept och "etiskt innehåll & ämnen" (tillsammans med den österrikiska samproducenten Alexander Wieser/Cine Cartoon). Svenska versioner av de 26 sångerna är skrivna av Wahlforss. 26 x 4 min. 2005.
Red Caps. Idé, figurer, koncept och filmernas ämnen, story editor. I samproduktion med den italienska studion Cartoon One. 26 x 24 min. 2010.
Den magiska kristallen, 3-D, Grundidé och figurer. Filmen förverkligades i den finländska studion Anima Vitae, tillsammans med den belgiska studion Skyline Entertainment. Manuskript av Antti Haikala med flera, regi: Antti Haikala. 75 min. 2011.
Vinterspöket. I samproduktion med den estniska studion Nukufilm. Manuskript: Jaana Wahlforss, regi: Jaana Wahlforss tillsammans med Leo Lätti. 26 min. 2012
Noksu Produktion, story editor. Serien grundar sig på Mikko Kunnas figurer. I samproduktion med engelska Evergreen Productions och indonesiska Lumine Studio. 65 x 5 min. 2013.
Uku-Ukus förtrollade djungel. Manuskript: Jaana Wahlforss, regi: Jaana Wahlforss tillsammans med Les Orton. 24 min. 2017.
En vallhunds berättelse. Manuskript: Jaana Wahlforss regi: Jaana Wahlforss tillsammans med Alfonso Ruiz, 26 min, 2019.
Filmbolaget Epidem
Mikael Wahlforss har varit med och startat filmbolaget Epidem, samt medverkat som producent eller som ansvarig producent (executive producer) och/eller som rådgivare i följande av Epidems produktioner:
Centralamerika – Förenta staternas bakgård 50 min. 1980 Regi: Kai Salminen
Salsa 47 min. 1980 Regi: Joe Davidow/Kim Weckström
Den sista fästningen 41 min. 1981 Regi: Angelina Vazquez/Khaled Hassel/Kai Salminen
Amerikanska mytologier del 1, 51 min. 1981 Regi: Amos Gitai
Amerikanska mytologier del 2, 52 min. 1981 Regi: Amos Gitai
Viimeiset purjeet 49 min. 1981 Regi: Jarkko Aarniala
Hotet från Libyen 55 min. 1982 Regi: Henrik Ohlström/Khaled Assel
Långt borta och nära 68 min. 1982 Regi: Angelina Vazquez
Fredståget 45 min. 1982 Regi: Kim Weckström (foto: Sakari Rimminen och Wahlforss)
Vulkaner 29 min. 1983 Regi: John Wallace Reed
Vad kan jag stå till tjänst med? 28 min. 1983 Regi: Anssi Blomstedt
Utdrag ur en dagbok 57 min. 1983 Regi: Angelina Vazquez
Profetens soldater 58 min. 1984 Regi: Michael Franck
Priset för tid 55 min. 1984 Regi: Joe Davidow
På gatan 57 min. 1985 Regi: Joe Davidow
Paikan henki, 52min. 1986 Regi: Kanerva Cederström
CCCC – stenen som återvände 43 min. 1986
Regi: Lennart Dunér
Sanoja ja tekoja 54 min. 1987
Regi: Jukka Maunu/Kari Happonen
Sierra Peladas guld 29 min. 1987
Regi: Jerzy Sladkowski/Richard Solarz
Vrakstranden 39 min. 1987 Regi: Richard Solarz
Musta mustaa vastaan 29 min. 1988 Regi: Iikka Vehkalahti
Kvinnohuset 38 min. 1988 Regi: Richard Solarz
Lenin-setä asuu Venäjällä 54 min. 1988
Regi: Kanerva Cederström
Valkoinen valta 46 min. 1988 Regi: Kari Happonen
Kirje Transkeista 48 min. 1989 Regi: Iikka Vehkalahti
Tippa meressä 45 min. 1989 Regi: Kari Happonen
Baba Amten lapset 48 min. 1989 Regi: Iikka Vehkalahti
Cirkus No 79 48 min. 1989 Regi: Kirsti Honkasalo
Luvattu maa, 45 min. 1989 Regi: Kari Happonen
Vierailu, 50 min.,1989, Regi: Kari Happonen
Gudarnas skatt, 59 min. 1990 Regi: Richard Solarz
Valintana vapaus, 48 min. 1990 Regi: Kari Happonen
Rapport från Tabora, 12 min. 1990, Regi: Stina Bäckström
Amal, Inam, Naila, 47 min. 1990 Regi: Iikka Vehklahti
Kahdeksan kohtaloa, 49 min. 1991 Regi: Jaakko Virtanen
Mysterion, 94, 1991, Regi: Pirjo Honkasalo/Eira Mollberg
Terroristin tytär, 47 min. 1991, Regi: Iikka Vehkalahti
Kuusi tapaa lähestyä naista 18 min. 1992
Regi: Jaakko Virtanen
Tobak och sport, 14 min. 1992, Regi: Atro Lahtela
Tuhkamon perhe, 14 min. 1992 Regi: Riitta Sourander
Gift till salu, 14 min. 1992, Regi: Kirsti Honkasalo
Giger, 29, 1992, Regi: Atro Lahtela
Tapahtuuko kylässänne tällaista, 29, 1992
Regi: Kirsti Honkasalo
Lypsyjä ja läksyjä, 29 min. 1992, Regi: Kirsti Honkasalo
Maitomiesten matkassa, 26 min. 1992
Regi: Kirsti Honkasalo
Onnen pyörät, 52 min. 1992 Regi: Marita Hällfors
En möjlig värld – en serie om hållbar utveckling, 7 x 26 minuter. Mikael Wahlforss initierade och administrerade serien i samarbete med bl.a. Miljöministeriet, Utrikesministeriet, Trafikministeriet och olika organisationer (VISINFO –projektet 1990-1993).
Our Common Future, 26 min. Regi: Iikka Vehkalahti
Fallet skådespelerskan Sund 26 min. Regi: Taneli Haro
Energipaletten 26 min. Regi: Timo Linnasalo
Den sista växeln, 26 min. Regi: Jouko Salokorpi
Inne- och utejobb, 26 min. Regi: Markus Viljanen
Ekolekar, 26 min. Regi: Matti Saartamo
En Jesusliknande man, 26 min. Regi: Iikka Vehkalahti
Kadotettu paratiisi, 107 min. 1993,
Regi: Markku Lehmuskallio
Tundrans testamente 80 min. 1993
Regi: Paul-Anders Simma
Mies varjossa: O.W.Kuusinen
Regi: Peter von Bagh/Iikka Vehkalahti/Elina Katainen
Kommunistin kuolema, 56 min. 1993
Suomen tasavallan presidentti, 51 min. 1993
Mikään ei ole ikuista, 54 min. 1993
Hengenpelastajat, 48 min. 1992, Regi: Jaana Puhakka
Den sista bolsjeviken, 117 min. 1993 Regi: Chris Marker
Pölynimurikauppiaat (Dammsugarförsäljarna), 54 min. 1993 Regi: John Webster (se Yle Areenas klassiker)
En serie om barnens rättigheter
(idé och koncept: Jaana Wahlforss):
Jag är ett barn: Martin, 26 min. 1994
Manus och regi: Antonia Ringbom
Jag är ett barn: Abadir, 26 min. 1994
Manus och regi: Antonia Ringbom
Jag är ett barn: Usha, 26 min. 1994
Manus och regi: Antonia Ringbom
Tissit ja tango (Tissar och tango), 52 min. 1994
Regi: John Webster
Shadipur, 29 min. 1994, Regi: Richard Solarz
Juokse lapsi, juokse, 26 min. 1994
Regi: Elina Katainen/Iikka Vehkalahti
Stjärnan, 90 min. 1995, Regi: Richard Solarz
Kaksi tietä Atlantaan 52 min. 1997 Regi: Jaakko Virtanen
Naisenkaari (Välsignade kurvor), 52 min. 1997
Regi: Kiti Luostarinen (se Yle Areenas klassiker)
Karkotetut, 52 min. 1997 Regi: Visa Koiso-Kanttila
(se Yle Areenas klassiker)
Sukkien euroelämää (Tappa trådarna), 90 min. 1999
Regi: John Webster
Inshallah, 52 min. 1999 Regi: Visa Koiso-Kanttila
Se oikea, 52 min. 1999 (en samproduktion med Illume Oy) Regi: Kiti Luostarinen
Den sista hållplatsen, 52 min. 2006
Regi: Zsuzsa Böszörmenyi/Kai Salminen
